satte mig i soffan med en kopp te och fick världens släng av winnerbäck feber!! det var ju itne så mkt att göra förutom dra på på högsta volym! ibland när man lyssnar på musik så får man flashback.. jag fick en när jag lyssnade på kom ihåg mig. :P det var första låten jag hörde någonsin med herr lars. och det var på liseberg. stog i kö till nån åkgrejsimojs och där stog en kille. såklart skulle det snackas med honom och hans vänner.
kommer inte ihåg exakt vad vi pratade om men jag minns att han hade musik i ena örat och jag frågade vad det var. han svarade lars. och erbjöd mig att lyssna. och jag var frälst. som tur var så var han snäll och gav mig faktiskt sin md skiva med lars så jag kunde lyssna hemma. :) blev super glad! och sen var jag fast.
lars och kent fick mig nog igenom gymnasiet på ett ganska milt sätt. hade alltid deras musik i öronen och det var underbart. och texterna sitter verkligen kvar i mitt huvud och under min hud, känner hur det bubblar och leendet bara vill vara där :) ooh winnerbäck, hur kunde jag lämna dig så långt bak efter mig?..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar