ibland kommer den där gnagande känslan fram och stör. stör väldigt mycket. långa samtal utom hörhåll. nära. nära nära. hjärtat bara slår och huvudet rusar med tankar. jag måste alltid vända bort huvudet. hela tiden. känner hur illamåendet bara bubblar upp. hur huvudet bara kämpar emot allt. hur pulsen skenar. hur jag bara vill gå därifrån och slippa se det, höra det.
jag försöker verkligen att inte tänka på det, men ibland blir det bara så uppenbart att jag inte kan låta bli. och då är det överväldigande. som en fors som svämmar över. jag måste sluta.
