tankarna bara springer åt alla håll, inget går riktigt som jag tänkt mig faktiskt. när jag var 10 så hade jag räknat ut ungefär hur jag skulle ligga till när jag var 30. vad jag ville ha och inte ha, ha gjort och inte gjort. sånna saker.. jag är inte ens i närheten av detta. och jag är 27. livet blir aldrig som man tänkt sig. jag var helt säker på att jag skulle vara gift. heeelt säker.
träffade på en väninna som jag inte sett på säkert 6-7 år. hon såg heelt annorlunda ut, men ändå samma tjej liksom. för 5 år sen träffade hon the love of her life. för ett år sen gifte de sig. då, i det ögonblicket som hon berättade detta, så kände jag mig så otroligt sotis. hon verkar ha så bra koll på sitt liv. radhus på gång och gift, snart kanske familj med. hon har växt upp sen jag träffade henne sist. helt otroligt mycket och jag bara kände att jag står och trmapar på samma ställe som för 7 år sen.. bara lite rikare på erfarenheter.
mina vänner, mina verkliga vänner, kan jag räkna på en hand. eller en halv hand kan vi nog säga. så är det. alla verkar ha tusen vänner som de umgås med hela tiden och som känner varandra så väl. jag har två. eller tre kan vi nog säga. för vet ni vad.. min mamma är min absolut bästa vän. hon kanske inte vet allt om mig och vad jag gjort, men hon svarar alltid när man ringer. hon ställer alltid upp på allt. hon lyssnar alltid och tröstar alltid och älskar mig no matter what.
och jag absolut älskar att åka iväg med min mamma. på semester, hur många av er kan säga att ni älskar sånt?
jag får nog lugna ner mig lite och filosofera fram lite mer underliga tankar och känslor. mamma mia the movie väntar. drömma kan man alltid göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar